måndag 25 april 2011
bra saker att veta om drakar
Drakar är minst sagt ett legendariskt djur och är känt över hela världen, men jag tror få egentligen
känner till hur dom är, uppträder, deras förmågor m.m. Drakar har alltid fascinerat mig och jag har alltid varit nyfiken på att veta mer om dem.
En drake är det absolut största och farligaste man kan träffa på i den här världen (fantasy världen). De är också de mest sällsynta så det har därför blivit så att drakar bara existerar i sagor och legender. De är så fruktansvärt elaka så det har gjort dem till den typ av monster som man brukar hota små barn med om dom inte äter upp sin gröt. fjäll utom buken, som är gulaktig
En drake är det absolut största och farligaste man kan träffa på i den här världen (fantasy världen). De är också de mest sällsynta så det har därför blivit så att drakar bara existerar i sagor och legender. De är så fruktansvärt elaka så det har gjort dem till den typ av monster som man brukar hota små barn med om dom inte äter upp sin gröt. fjäll utom buken, som är gulaktig
och mjuk (om den inte har skattpansar). De är gigantiska och blir ungefär 20 meter långa och 5 meter höga som fullvuxna. Svansen är ungefär hälften så lång som själva draken. Deras stora vingar har en spännvidd på ungefär 15 meter. Längs hela ryggraden ända till svansspetsen har de en lång, taggig benrad med spetsar täckta av gift. De har små, sneda, extremt vassa och hårda tänder, en lång, smal tunga, två bakåtsvepta horn på huvudet och likaså bakåtsvepta "morrhår". De röda ögonen med sina mandelformade pupiller utstrålar makt, självsäkerhet och grymhet.
Uppträdande Drakar trivs bra i alla klimat utom i de allra kallaste och bor alltid i avlägsna grottor. De
bränner regelbundet omgivningen runt grottan för att tydligt markera sina revir. Drakar är berömda för sin höga intelligens och sin förkärlek för gåtor, ordlekar och annat som utmanar deras intellekt , eftersom en sådan utmaning är den enda verkliga utmaning de kan få. De älskar också smicker och lismande fraser av samma anledning som de gillar att injaga fruktan.
Om man blir tilltalad av en drake är det alltid bättre att ge ett insmickrande svar än att inte svara alls, eller ännu värre, svara med en förolämpning. Drakar har häftigt humör och ger snabbt igen för en ärekränkning. Deras livsinställning är enligt människan: grym, elak och girig.
Drakar lever främst för att samla på sig enorma skatter av guld, ädelstenar och andra värdefulla föremål. De kan ödelägga hela byar eftersom de gillar att injaga skräck, respekt och Fruktan . Gamla drakar har genom detta sätt samlat ihop enorma skatter. Med stigande ålder (ca 4-6 tusen år) börjar drakar dock ofta tröttna på att härja och spenderar istället sin tid på att ligga och njuta på sina stora enorma skatter. i ungefär hälften av alla fall blir effekten av detta något som kallas skattpansar vilket innebär att många mynt och diamanter fastnar på drakens undersida. Drakar brukar dock ha någon sårbar punkt i sitt skattpansar.
Drakar kan närmast beskrivas som enorma katter med sitt fridfulla sovande, sin enorma smidighet och vanligtvis stillsamma levnadssätt. De tillbringar större delen av sitt liv sovande, men när de är vakna kan de vara så väl lekfulla som skräckinjagande, eller hålla sig smygande i bakgrunden för att sedan slå till med en fruktansvärd kraft.
En drake håller oftast till i en stor stengrotta där det finns en eller flera ingångar vilka är tillräckligt stora för att den lätt ska kunna ta sig in och ut genom dem. Ur dessa ingångar kommer det ånga och rök som strömmar ut från drakens näsborrar. Området kring en drakhåla är därför livlöst och förbränt, medan själva hålan stinker av svavel. Dess stengolv har därför blivit svårt anfrätt av drakens syraliknande avsöndringar. huvudgrottan är alltid så stor så att draken kan med lätthet kan sträcka ut sig och spänna sina vingar. Här ligger också drakens skattbädd och om draken är hemma ligger han och njuter på den.
En drake ger sig aldrig, även om han märker att han håller på att bli besegrad så stannar han alltid kvar och slåss. Detta därför att en drake inte är van vid något riktigt motstånd.
Drakar lever alltid ensamma utom då dom ska ge sig iväg och träffa en drakhona. Detta gör de endast en gång under sitt liv. Den stannat då hos drakhonan några månader, och ett år senare kläcks mellan ett och tre drakägg. Drakar kan endast para sig med drakar av samma sort. förutse andra varelsers handlande. De har lärt sig ungefär ett par hundra olika språk och dialekter .
Drakar är snabba och goda flygare (ca 50-60 km/h), även om deras kroppar gör att de blir satta ur spel av mindre djur, såsom pegaser och gripar (om dessa manövreras skickligt). En drake orkar flyga ca 40-55 timmar innan den måste vila.
Med sina sylvassa tänder och kraftiga käkar kan drakarna utan problem slita såväl människor som boskap i strimlor.
Det färgade fjäll som finns runt en drakes kropp motstår de flesta kända element och material.
Draken har en ytterst skarp syn som fungerar perfekt även i mörker (dock ej totalmörkt), suverän hörsel och ett luktsinne som kan identifiera varje varelses ras, ålder, kön, och sinnesstämning inom 30-40 meter. De har också ett sjätte sinne, kallat draksinne, som gör att den kan peka ut den ungefärliga riktningen till en varelse med en sådan exakthet att draken kan avfyra en eldkvast nästan exakt mot målet.
En drake kan vara en ytterst skräckinjagande varelse vilket reflekteras i deras färdighet att skräckslå. När den försöker skräckslå någon så tornar den upp sig, blottar tänderna, väser, frustar rök, lägger öronen bakåt och kisar med ögonen. Ointelligenta varelser (ridhästar, vakthundar, etc) flyr automatiskt i panik inför detta hot. Effekten på människor beror på offrets medvetenhetsnivå (psyke), och blir antingen: offret faller till marken, offret flyr vilt, offret blir hysterisk, offret svimmar eller offret drabbas av en svår fobi.
Om någon ser in i en drakes ögon måste han vara tillräckligt intelligent för att inte helt bli förlamad, av en drakes blick, tills draken vänder bort sitt huvud.
Alla som träffas av en svanssnärt löper 75% risk att dessutom bli träffad av en tagg. Taggarna på drakens rygg utsöndrar ett förlamande gift. Den kroppsdel som drabbas av giftet blir förlamat inom en timme. Förlamningen håller sig kvar mellan en till fyra dagar.
Drakblod är svart och mycket frätande. Det ger en svåra skador och är mycket besvärligt. Varje gång ett vapen (förutom vapen gjorda av mithril eller är magiska) tränger igenom drakens fjällpansar och gör skada så fräter blodet på svärdet och gör det svagare. Samtidigt som vapnet tar skada så finns det en chans att blod stänks på den som hugger om han inte är tillräckligt smidig så att han kan undgå. Om inte så får han blodstänk på sig och blodet fräter genast på allt som kommer i dess väg. Drakarnas frätande gör att endast guld, silver, platina, mithril, ädelstenar och andra magiska föremål bevaras i deras skattgrottor. Allt annat fräts snabbt sönder. drakfjäll.
När en drake har använt sin eldkvast så tar det mellan 5 till 30 sekunder innan han kan använda den igen, för att svavlet som en drake ständigt bildar i sin hals tar slut. Hästar tål inte den starka svavellukten och kan inte komma närmare än en halv kilometer till en drakgrotta. En drakes eldkvast når ungefär 60 meter. Vid basen (slutet) är den 30 meter hög och 30 meter bred. magiker. Drakspråket innehåller många kraftfulla magiska ord som förstärker trollformler och alla drakar behärskar det perfekt. Eftersom Drakspråket är mycket speciellt, (det finns knappt nån som pratar det, det finns inga skriftliga böcker hur man lär sig det och det följer inga normala regler) så är det väldigt svårt att lära sig det. Språkets egenskaper:
Ytterliggare information från internet: Draken i strid
Hur man dödar en drake:
Detta är en grundkurs hur elddrakar agerar i strid, men beteendet kan lätt överföras till de andra drakraserna. Det FV som står inom parantes anger vilket FV man bör ha uppnått i Drakkunskap för att känna till informatinonen.
Att nalkas draken
(FV B1) Så gott som alla drakhålor är förutsedda med magiska larm eller liknande anordningar som förvarnar draken om dess gäster. Endast med hjälp av magi eller list kan man undvika detta.
(FV B2)Försvarsanordningarna är oftast torra kvistar, metallskrot eller annat som man inte kan passera utan att det hörs. Det enklaste sättet är att med hjälp av besvärjelserna FLYGA, LYFT, LEVITATION, BRO eller TYSTNAD.
(FV B3)Korridorerna och gångarna i drakgrottan är konstruerade så att alla ekon, tal, andhämtningar och fotsteg förstärsk och detta kommer omedelbart att väcka draken. Bakvägar finns däremot(i fyra hålor av fem) och dessa är draken inte i regel lika väl förberedd mot. Äldre magikunnigare drakar har ofta magiska hinder.
(FV B4)Man struntar helt enkelt i allt och hoppas på att draken finner dem intressanta och att han skonar dem i varje fall för att få en givande pratstund.
(FV B5)En drake som väckts kommer att undersöka inkräktarna med telepatisk sondering, och i fall han finner personerna intressanta eller misslyckas, kommer han inte vara aggressiv inledningsvis utan väntar tills personerna anfaller honom eller han finner personerna tråkiga. Är man enbart ute efter att döda draken är det enklaste sättet att obemärkt nalkas en drakhåla, att använda besvärjelserna TYSNAD, OSYNLIGHET och HJÄRNBLANK, samt att ta en bakväg in. Personligen skulle jag föredra ett par stora drakdödar vapen.
Mötet med draken:
(FV B1)Draken ligger oftast och sover, eller låtsas sova. Han kan ligga i någon av sidogångarna och invänta inkräktarna. Man skall aldrig räkna med att en drake fortfarande sover.
(FV B2)En sovande, eller slumrande drake ligger alltid hoprullad så att ryggen och huvudet är riktade mot ingången, dels för att buk och hals skyddas mot plötsliga missilattacker, dels för att han lätt kan grilla lite ifall han skulle bli attackerad. Detta är ett perfekt tillfälle att tillägga att man bör ta en bakväg. Skulle man komma in och draken är vaken ska man med största försiktighet och framför allt vara väldig ödmjuk och insmickrande.
(FV B3)Det går i principen aldrig att smyga runt draken, eller runt inne i drakhålan utan att han vaknar. Därefter ligger han bara och väntar tills perfekt tillfälle och anfaller. Draken känner med magi vart alla i rummet befinner sig. Och endast genom flygning eller magiska hjälpmedel kan man omringa draken, vilket nästan är ett krav för att kunna anfalla honom framgångsrikt.
(FV B4)Om man inte har förberett attacken eller vet med sig att man har en god chans att klara sig, är det bättre att öppet tillkännage att man har anlänt och inväntat drakens reaktion. Med 90% chans blir han ganska nyfiken och mer positivt inställd än ifall man försöker inta anfallspositioner.
(FV B5)Man måste omringa draken så att han inte kan utplåna alla med en attack. Detta görs enklast med besvärjelserna TYSNAD, OSYNLIGHET, HJÄRNBLAND och FLYGA. Eller så kan man göra en blixtsnabb attack, med hjälp av besvärjelserna SNABBHET, SPRÅNG och man bör vara skyddad av drakskinnsrustningar.
Striden
(FV B1)Draken försöker så länge som möjligt undvika att gå i närstrid utan håller sig på avstånd och anfaller med sitt Eldsprut eller besvärjelser, exempelvis BLIXT, ENERGISTRÅLE eller MENTAL ATTACK, eller om SL är en otrevlig figur så kan det bli ELDSTORM, MASSIVT MÖRKER, FRAMKALLA FET GOSSESOMÄROMÖJLIGATTDÖDA exempelvis.
(FV B2)Om man går i närstrid med draken bör man anfalla från olika håll så att han delar upp sina attacker. I första hand anfalles de som står framför honom med Eldsprut, Bett och Framklor. De som står bakom honom anfalles med Vingslag och Svanssnärt. De som står vid sidan av honom anfalles med Vingslag, Stångning, Bett och Bakklor. I sista hand de som inte är inblandade i närstrid anfalles med Eldsprut eller besvärjelser.
(FV B3)Alternativt kan draken omedelbart lägga defensiva besvärjelser som SKYDD, MÖRKER, KÄNSLOLÄSNING, KONTROLLERA PERSON eller TERROR, och därefter utplåna angriparna med eld eller naturliga vapen. Om hålan är tillräckligt stor, så flyger draken upp och anfaller med besvärjelser, Vingslag, Svansnärt och så förstås "grillen".
(FV B4)En drake som hamnat i närstrid använder mycket sällan besvärjelser. Han ställer sig ofta på bakbenen för att kunna komma åt med sitt eldsprut, och det är endast i denna situation och när draken flyger som buken blottas.
(FV B5)Drakens mest sårbara punkter är buken och halsen, allra mest sårbar är buken i samma ögonblick som den "grillar" dvs när draken sprutar eld. (SL: x3 i skada)
Källor:mark telepatisk väg (räckvidd som vid normalt tal). Dessvärre kan inte mottagaren svara på drakspråk eller på telepatisk väg. magiker som har lärt sig drakspråk kastar trollformler lättare än andra.
Förmågor Drakar har lite varierande intelligens beroende på vilken sort, men om man jämför en
Drakars klor och tänder
Drakars klor och tänder är mycket vassa och är bra att användvända till spjut,
Drakars fjällpansar
Rustningar och sköldar med
Draktungan
En draktunga är mycket eftertraktad av magiker eftersom den är mycket användbar elixir, trollformler, skapa nya alkemistiska brygder, och andra avancerade ritualer . Priset för en draktunga ligger på ungefär tjugotusen silvermynt vilket motsvarar ungefär två och ett halvt års sammanlagda löner för en normal medelklassarbetare.
dylikt.
Eldkvasten Eldkvasten är den mest effektiva av en drakes vapen. En eldkvast tänder eld på allt
Drakspråk Drakspråket är drakarnas och deras nära släktingars språk, ett uråldrigt språk
Om man blir tilltalad av en drake är det alltid bättre att ge ett insmickrande svar än att inte svara alls, eller ännu värre, svara med en förolämpning. Drakar har häftigt humör och ger snabbt igen för en ärekränkning. Deras livsinställning är enligt människan: grym, elak och girig.
Drakar lever främst för att samla på sig enorma skatter av guld, ädelstenar och andra värdefulla föremål. De kan ödelägga hela byar eftersom de gillar att injaga skräck, respekt och Fruktan . Gamla drakar har genom detta sätt samlat ihop enorma skatter. Med stigande ålder (ca 4-6 tusen år) börjar drakar dock ofta tröttna på att härja och spenderar istället sin tid på att ligga och njuta på sina stora enorma skatter. i ungefär hälften av alla fall blir effekten av detta något som kallas skattpansar vilket innebär att många mynt och diamanter fastnar på drakens undersida. Drakar brukar dock ha någon sårbar punkt i sitt skattpansar.
Drakar kan närmast beskrivas som enorma katter med sitt fridfulla sovande, sin enorma smidighet och vanligtvis stillsamma levnadssätt. De tillbringar större delen av sitt liv sovande, men när de är vakna kan de vara så väl lekfulla som skräckinjagande, eller hålla sig smygande i bakgrunden för att sedan slå till med en fruktansvärd kraft.
En drake håller oftast till i en stor stengrotta där det finns en eller flera ingångar vilka är tillräckligt stora för att den lätt ska kunna ta sig in och ut genom dem. Ur dessa ingångar kommer det ånga och rök som strömmar ut från drakens näsborrar. Området kring en drakhåla är därför livlöst och förbränt, medan själva hålan stinker av svavel. Dess stengolv har därför blivit svårt anfrätt av drakens syraliknande avsöndringar. huvudgrottan är alltid så stor så att draken kan med lätthet kan sträcka ut sig och spänna sina vingar. Här ligger också drakens skattbädd och om draken är hemma ligger han och njuter på den.
En drake ger sig aldrig, även om han märker att han håller på att bli besegrad så stannar han alltid kvar och slåss. Detta därför att en drake inte är van vid något riktigt motstånd.
Drakar lever alltid ensamma utom då dom ska ge sig iväg och träffa en drakhona. Detta gör de endast en gång under sitt liv. Den stannat då hos drakhonan några månader, och ett år senare kläcks mellan ett och tre drakägg. Drakar kan endast para sig med drakar av samma sort. förutse andra varelsers handlande. De har lärt sig ungefär ett par hundra olika språk och dialekter .
Drakar är snabba och goda flygare (ca 50-60 km/h), även om deras kroppar gör att de blir satta ur spel av mindre djur, såsom pegaser och gripar (om dessa manövreras skickligt). En drake orkar flyga ca 40-55 timmar innan den måste vila.
Med sina sylvassa tänder och kraftiga käkar kan drakarna utan problem slita såväl människor som boskap i strimlor.
Det färgade fjäll som finns runt en drakes kropp motstår de flesta kända element och material.
Draken har en ytterst skarp syn som fungerar perfekt även i mörker (dock ej totalmörkt), suverän hörsel och ett luktsinne som kan identifiera varje varelses ras, ålder, kön, och sinnesstämning inom 30-40 meter. De har också ett sjätte sinne, kallat draksinne, som gör att den kan peka ut den ungefärliga riktningen till en varelse med en sådan exakthet att draken kan avfyra en eldkvast nästan exakt mot målet.
En drake kan vara en ytterst skräckinjagande varelse vilket reflekteras i deras färdighet att skräckslå. När den försöker skräckslå någon så tornar den upp sig, blottar tänderna, väser, frustar rök, lägger öronen bakåt och kisar med ögonen. Ointelligenta varelser (ridhästar, vakthundar, etc) flyr automatiskt i panik inför detta hot. Effekten på människor beror på offrets medvetenhetsnivå (psyke), och blir antingen: offret faller till marken, offret flyr vilt, offret blir hysterisk, offret svimmar eller offret drabbas av en svår fobi.
Om någon ser in i en drakes ögon måste han vara tillräckligt intelligent för att inte helt bli förlamad, av en drakes blick, tills draken vänder bort sitt huvud.
Alla som träffas av en svanssnärt löper 75% risk att dessutom bli träffad av en tagg. Taggarna på drakens rygg utsöndrar ett förlamande gift. Den kroppsdel som drabbas av giftet blir förlamat inom en timme. Förlamningen håller sig kvar mellan en till fyra dagar.
Drakblod är svart och mycket frätande. Det ger en svåra skador och är mycket besvärligt. Varje gång ett vapen (förutom vapen gjorda av mithril eller är magiska) tränger igenom drakens fjällpansar och gör skada så fräter blodet på svärdet och gör det svagare. Samtidigt som vapnet tar skada så finns det en chans att blod stänks på den som hugger om han inte är tillräckligt smidig så att han kan undgå. Om inte så får han blodstänk på sig och blodet fräter genast på allt som kommer i dess väg. Drakarnas frätande gör att endast guld, silver, platina, mithril, ädelstenar och andra magiska föremål bevaras i deras skattgrottor. Allt annat fräts snabbt sönder. drakfjäll.
När en drake har använt sin eldkvast så tar det mellan 5 till 30 sekunder innan han kan använda den igen, för att svavlet som en drake ständigt bildar i sin hals tar slut. Hästar tål inte den starka svavellukten och kan inte komma närmare än en halv kilometer till en drakgrotta. En drakes eldkvast når ungefär 60 meter. Vid basen (slutet) är den 30 meter hög och 30 meter bred. magiker. Drakspråket innehåller många kraftfulla magiska ord som förstärker trollformler och alla drakar behärskar det perfekt. Eftersom Drakspråket är mycket speciellt, (det finns knappt nån som pratar det, det finns inga skriftliga böcker hur man lär sig det och det följer inga normala regler) så är det väldigt svårt att lära sig det. Språkets egenskaper:
- Om man behärskar drakspråk till fullo kan man använda det för att tala med andra varelser, både djur och människor på
- En
- Det krävs att man behärskar drakspråket nästintill perfekt för att man överhuvudtaget ska kunna lära sig sann drakmagi.
- Behärskar man språket någorlunda bra kan man tala till alla lägre drakar men det krävs att man är ganska skicklig för att en högre stående drake överhuvudtaget skall lyssna.
till att drakar är ett
Hur man dödar en drake:
Detta är en grundkurs hur elddrakar agerar i strid, men beteendet kan lätt överföras till de andra drakraserna. Det FV som står inom parantes anger vilket FV man bör ha uppnått i Drakkunskap för att känna till informatinonen.
Att nalkas draken
(FV B1) Så gott som alla drakhålor är förutsedda med magiska larm eller liknande anordningar som förvarnar draken om dess gäster. Endast med hjälp av magi eller list kan man undvika detta.
(FV B2)Försvarsanordningarna är oftast torra kvistar, metallskrot eller annat som man inte kan passera utan att det hörs. Det enklaste sättet är att med hjälp av besvärjelserna FLYGA, LYFT, LEVITATION, BRO eller TYSTNAD.
(FV B3)Korridorerna och gångarna i drakgrottan är konstruerade så att alla ekon, tal, andhämtningar och fotsteg förstärsk och detta kommer omedelbart att väcka draken. Bakvägar finns däremot(i fyra hålor av fem) och dessa är draken inte i regel lika väl förberedd mot. Äldre magikunnigare drakar har ofta magiska hinder.
(FV B4)Man struntar helt enkelt i allt och hoppas på att draken finner dem intressanta och att han skonar dem i varje fall för att få en givande pratstund.
(FV B5)En drake som väckts kommer att undersöka inkräktarna med telepatisk sondering, och i fall han finner personerna intressanta eller misslyckas, kommer han inte vara aggressiv inledningsvis utan väntar tills personerna anfaller honom eller han finner personerna tråkiga. Är man enbart ute efter att döda draken är det enklaste sättet att obemärkt nalkas en drakhåla, att använda besvärjelserna TYSNAD, OSYNLIGHET och HJÄRNBLANK, samt att ta en bakväg in. Personligen skulle jag föredra ett par stora drakdödar vapen.
Mötet med draken:
(FV B1)Draken ligger oftast och sover, eller låtsas sova. Han kan ligga i någon av sidogångarna och invänta inkräktarna. Man skall aldrig räkna med att en drake fortfarande sover.
(FV B2)En sovande, eller slumrande drake ligger alltid hoprullad så att ryggen och huvudet är riktade mot ingången, dels för att buk och hals skyddas mot plötsliga missilattacker, dels för att han lätt kan grilla lite ifall han skulle bli attackerad. Detta är ett perfekt tillfälle att tillägga att man bör ta en bakväg. Skulle man komma in och draken är vaken ska man med största försiktighet och framför allt vara väldig ödmjuk och insmickrande.
(FV B3)Det går i principen aldrig att smyga runt draken, eller runt inne i drakhålan utan att han vaknar. Därefter ligger han bara och väntar tills perfekt tillfälle och anfaller. Draken känner med magi vart alla i rummet befinner sig. Och endast genom flygning eller magiska hjälpmedel kan man omringa draken, vilket nästan är ett krav för att kunna anfalla honom framgångsrikt.
(FV B4)Om man inte har förberett attacken eller vet med sig att man har en god chans att klara sig, är det bättre att öppet tillkännage att man har anlänt och inväntat drakens reaktion. Med 90% chans blir han ganska nyfiken och mer positivt inställd än ifall man försöker inta anfallspositioner.
(FV B5)Man måste omringa draken så att han inte kan utplåna alla med en attack. Detta görs enklast med besvärjelserna TYSNAD, OSYNLIGHET, HJÄRNBLAND och FLYGA. Eller så kan man göra en blixtsnabb attack, med hjälp av besvärjelserna SNABBHET, SPRÅNG och man bör vara skyddad av drakskinnsrustningar.
Striden
(FV B1)Draken försöker så länge som möjligt undvika att gå i närstrid utan håller sig på avstånd och anfaller med sitt Eldsprut eller besvärjelser, exempelvis BLIXT, ENERGISTRÅLE eller MENTAL ATTACK, eller om SL är en otrevlig figur så kan det bli ELDSTORM, MASSIVT MÖRKER, FRAMKALLA FET GOSSESOMÄROMÖJLIGATTDÖDA exempelvis.
(FV B2)Om man går i närstrid med draken bör man anfalla från olika håll så att han delar upp sina attacker. I första hand anfalles de som står framför honom med Eldsprut, Bett och Framklor. De som står bakom honom anfalles med Vingslag och Svanssnärt. De som står vid sidan av honom anfalles med Vingslag, Stångning, Bett och Bakklor. I sista hand de som inte är inblandade i närstrid anfalles med Eldsprut eller besvärjelser.
(FV B3)Alternativt kan draken omedelbart lägga defensiva besvärjelser som SKYDD, MÖRKER, KÄNSLOLÄSNING, KONTROLLERA PERSON eller TERROR, och därefter utplåna angriparna med eld eller naturliga vapen. Om hålan är tillräckligt stor, så flyger draken upp och anfaller med besvärjelser, Vingslag, Svansnärt och så förstås "grillen".
(FV B4)En drake som hamnat i närstrid använder mycket sällan besvärjelser. Han ställer sig ofta på bakbenen för att kunna komma åt med sitt eldsprut, och det är endast i denna situation och när draken flyger som buken blottas.
(FV B5)Drakens mest sårbara punkter är buken och halsen, allra mest sårbar är buken i samma ögonblick som den "grillar" dvs när draken sprutar eld. (SL: x3 i skada)
genomsnittsmänniska med en genomsnittsdrake så har draken en gudomlig intelligens och kan i 99% fall
utrotningshotat djur. Här följer en beskrivning på en drakes otroligt användbara kroppsdelar. drakfjäll är det absolut bästa man ha. Det väger inte absorberar lika bra som en stor tung riddarrustning. Förutom detta så om man har en rustning av drakfjäll så är man helt immun mot alla sorters av syra och eld som kommer på en. Drakfjäll förekommer inte på marknaden så det enda sättet att få tag i det är att döda en drake (ha ha). Plus att man måste vara mycket skicklig om man ska kunna flå av drakens hårda skinn som är väldigt farligt med tanke på allt blod. Drakfjäll är minst sagt ovärderligt. Om man äger en drakrustning så kan man skatta sig lycklig. knivar, pilbågspilar och
mer än läder men
i magi. Till exempel så hjälper den till enormt när man ska göra hemliga drycker,
brännbart den kommer i kontakt med: kläder, vapen, hus m.m. det enda som skyddar mot eldkvasten är sköldar och rustningar med stark magi, mithrilrustningar och samt rustningar av
som ibland behärskas av gamla, intelligenta och mäktiga
Utseende Drakars ödleliknande kropp är täckta av rödglänsande
söndag 24 april 2011
 |
Till skillnad från drakarna i Väst är Kinas fjälliga monster oftast godsinta varelser. De är också verkligen magiska. Den kinesiska draken long eller lung hade kamelhuvud, hjorthorn, demonögon, oxöron, ormhals, karpfjäll, örnklor, tigertassar och hästman. Den andades inte eld, utan moln och dimma. Trots att den kinesiska draken saknade vingar kunde den ändå flyga genom någon sorts magisk kraft. Lung hade sitt bo i någon form av vattendrag. Liksom fågeln symboliserade luften och friheten där, hörde drakarna till det dunkla men speglande och mystiska vattnet. Varje flod, sjö eller hav hade sin egen skyddsdrake. Fast lung egentligen var en god varelse hade den samtidigt ett våldsamt humör. Då de kinesiska drakarna var vreda sköljde häftiga stormar in över landet, dammar brast och översvämningar orsakade förödelse. Lung kunde ibland förvandla sig till en människa för att kunna röra sig obemärkt i världen. Det sades att man kände igen dessa maskerade drakar på deras gröna ögon.
Alla drakar bar en pärla inom sig, som de avundsjukt vaktade. Om man kunde lura draken att hosta upp denna pärla hade man total makt över den. Alla lung kunde tala och visste universums alla hemligheter. De umgicks med kosmos alla gudar och användes ibland som riddjur av dem.
 |
När den buddistiska religionen började spridas över Asien blev drakarna mer identifierade med de mäktiga Indiska ormandarna Nagas. Dessa varelser var betydligt mer opålitliga än drakarna och kunde symbolisera både ont och gott. Därmed blev även den kinesiska draken ibland en otrevlig figur. Drakkungarna är särskilt illvilliga och bor i pampiga palats i underjorden eller havsbottnen. I sagan om kung markatta möter aphjälten en ond flodgud i form av en drake. Apkungen överlever kampen tack vare sin vighet och slår sin magiska järnstav i skallen på draken.
Det finns många fester där drakarna förekommer. Lung dyker ofta upp som en figur gestaltad av dansare med färggranna masker och dräkter. I slutet av februari firas de sista dagarna av det kinesiska nyåret och man hyllar vårens ankomst med drakdanser. Den kinesiska drakbåtsfestivalen hålls i mitten av sommaren, då man tävlar i kapprodd med båtar med drakformade stävar. Denna fest har spridits till andra delar av världen, bland annat Karlskrona här i Sverige.
 | ||
 | ||
 |
Svenska drakarDessa märkliga vidunder har mest gemensamt med de kinesiska drakarna, förutom att de alltid är onda. Den svenska draken finns huvudsakligen i två sorter. Den vanligaste omnämns i sägnerna komma flygande på kvällshimlen omgiven av gnistor. Den sägs då likna en besman, en gammaldags handvåg, i formen. Dessa flygande drakar var storvuxna och tycks ha saknat både ben och vingar. De kunde, liksom de kinesiska drakarna, flyga ändå. Flygdrakarna borrade sig ner i bergen och grävde på så sätt stora rör, så kallade "draka-rör", där de gömde sig själva och sina skatter.
En annan typ av drake uppstår då en girig människa som gömt sina pengar dör. Då förvandlas själen till en ruskig drake och lägger sig ovanpå skatten för att vakta den. Dessa drakar är oftast små. Sägnerna säger att de liknar ödlor eller fiskar, med tandfyllda gap, klor och långa svansar. I södra Sverige finns historier om sådana drakar med katthuvuden.
Bägge dessa drakar måste veja undan för kyrkans kraft. De besegras nästan aldrig med vapen utan av någon som kan läsa böner högt och myndigt.
 |
Den allra äldsta draken hittar vi i myter från en av människans äldsta civilisationer; sumererna. Detta folk levde vid floderna Eufrat och Tigris utlopp i Persiska viken (ett område som idag tillhör Irak) för runt 7000 år sedan. Deras skapelsemyt berättar om hur gudarna bringade ordning i ett kaosartat universum, som från början liknade ett stormigt hav. Men Zu, den gamla ormen, hatade ordning och stal lagens tavlor från guden Enlil. Utan dessa skulle snart universum förfalla igen, så Enlil skickade solguden Ninurta att hämta tavlorna. Ninurta mötte Zu i en ryslig kamp, men vann till sist och ordningen återställdes.
 |  |  |  | |||
| Babyloniernar | Liknande sagor | Nordiska drakar | I Storbritannien |
lite fakta om drakar
Vad var draken?Det finns många teorier om hur drakmyterna uppkommit. Vi vet att upptäckten av fossil har spelat en viss roll. Då kineserna för mycket länge sedan hittade dinosaurieben trodde de att det var resterna efter drakar. Det är mycket möjligt att samma sak hänt på andra platser i världen och att man därmed bildat sig en uppfattning om hur drakarna såg ut.
På torget i Klagenfurt i södra Österrike står en skulptur av en ryslig drake som sägs ha härjat i trakten i forna dagar. På 1330-talet hittades nämligen en stor skalle, som sedan visades upp i rådhuset. Långt senare visade det sig att skallen tillhört en ullhårig noshörning. Konstnären som utformat drakskulpturen använde denna skalle som förebild, för att få fram en så naturtrogen bild av "draken" som möjligt. Därför blev vidundret på torget som det blev. Man kan alltså säga att Klagenfurt-draken är det första försöket till rekonstruktion av ett utdött djur, även om det nu blev helt fel.
När medeltidens resenärer först fick se exotiska reptiler som krokodiler och pytonormar blev dessa djur i deras beskrivningar bra mycket mer monstruösa än vad som stämmer med verkligheten. De som läste ett naturhistoriskt verk under medeltiden måste ha blivit övertygad om att världen kryllade av vidunder. En konstnär som skulle illustrera upptäcksresanden Marco Polos beskrivning av en alligator lade till öron, fladdermusvingar och ett extra huvud på svanstippen!
Men draken förekom också som en egen art i beskrivningar av djurvärlden. Även här framstod den som en representant för ondskan. Den romerske historieskrivaren Plinius berättar i sin Naturhistoria om drakens fiendeskap med elefanten: "Indien frambringar de största elefanter och även drakar som ständigt står i strid med dem och kämpar mot dem, och dessa är så kolossala att de med lätthet kan gripa om och sno sig runt elefanterna och binda dem med en knut".
Edward Topsells verk Historie of Serpents (1685) beskriver en mängd olika drakar. Han berättar att lindormen är närmast släkt med just ormen och den krälande draken med kameleonten. Vidare berättar han att: "Indiska, etiopiska och frygiska drakar har mycket stora gap, med vilka de ofta slukar hela fåglar och djur". Topsell delar upp de indiska drakarna i två arter, bergsdraken och träskdraken: "Deras nosar är mycket kraftiga och påminner om de stora rovfiskarnas; de har gyllengult skägg och är fullsatta av borst; och Bergsdrakarna har vanligtvis mer djupt liggande ögon än Träskdrakarna. Deras uppsyn är mycket bister och skräckinjagande och närhelst de rör sig över marken frambringar deras ögonlock ett ljud som av klirrande mässing och ibland går de dristigt ned i havet och tar fiskar". Om Topsell hittat på allt själv eller faktiskt hört historier han trodde på är omöjligt att veta.
Astronomen Carl Sagan vågade sig på ett försök att förklara drakarnas ursprung i sin bok "Dragons of Eden". Han menade att drakarna helt enkelt kunde vara ett medärvt minne från människans tidigaste förfäder, som levde samtidigt som de sista dinosaurierna. Forskare som arbeter med gener menar emellertid att ett sådant avlägset minne borde vara omöjligt. Det skulle betyda att vi än idag skulle kunna minnas de ruskiga reptilmonster som våra näbbdjursliknande förfäder såg.
Författaren Peter Dickinson visar i sin bok "Flight of the Dragons" hur sagans drake åtminstone i teorin kan ha funnits. Dickinsons drake är full med gas som gör dess kropp lätt som en ballong. Vingarna är förlängningar av revbenen och hjälper de glidflygande drakarna att lyfta från marken. "Flyggasen" är resultatet av en kemisk reaktion som kommer av att draken slukar vissa sorters metaller, därav skattsamlandet. Sprutar eld gör de för att de måste, det är helt enkelt ett sätt att reglera gasmängden som drakarna lärt sig använda som ett försvar. Varför finns det då inga skelett kvar efter drakar? De ultralätta drakbenen bryts ned helt som ett resultat av den kemiska gasprocessen i deras kroppar, menar Dickinson.
Men i grunden tycks draken vara ett monster som alltid funnits med oss som en symbol för kraft och fruktan. Varför det ser ut just som det gör kan man bara gissa sig till.
På torget i Klagenfurt i södra Österrike står en skulptur av en ryslig drake som sägs ha härjat i trakten i forna dagar. På 1330-talet hittades nämligen en stor skalle, som sedan visades upp i rådhuset. Långt senare visade det sig att skallen tillhört en ullhårig noshörning. Konstnären som utformat drakskulpturen använde denna skalle som förebild, för att få fram en så naturtrogen bild av "draken" som möjligt. Därför blev vidundret på torget som det blev. Man kan alltså säga att Klagenfurt-draken är det första försöket till rekonstruktion av ett utdött djur, även om det nu blev helt fel.
När medeltidens resenärer först fick se exotiska reptiler som krokodiler och pytonormar blev dessa djur i deras beskrivningar bra mycket mer monstruösa än vad som stämmer med verkligheten. De som läste ett naturhistoriskt verk under medeltiden måste ha blivit övertygad om att världen kryllade av vidunder. En konstnär som skulle illustrera upptäcksresanden Marco Polos beskrivning av en alligator lade till öron, fladdermusvingar och ett extra huvud på svanstippen!
Men draken förekom också som en egen art i beskrivningar av djurvärlden. Även här framstod den som en representant för ondskan. Den romerske historieskrivaren Plinius berättar i sin Naturhistoria om drakens fiendeskap med elefanten: "Indien frambringar de största elefanter och även drakar som ständigt står i strid med dem och kämpar mot dem, och dessa är så kolossala att de med lätthet kan gripa om och sno sig runt elefanterna och binda dem med en knut".
Edward Topsells verk Historie of Serpents (1685) beskriver en mängd olika drakar. Han berättar att lindormen är närmast släkt med just ormen och den krälande draken med kameleonten. Vidare berättar han att: "Indiska, etiopiska och frygiska drakar har mycket stora gap, med vilka de ofta slukar hela fåglar och djur". Topsell delar upp de indiska drakarna i två arter, bergsdraken och träskdraken: "Deras nosar är mycket kraftiga och påminner om de stora rovfiskarnas; de har gyllengult skägg och är fullsatta av borst; och Bergsdrakarna har vanligtvis mer djupt liggande ögon än Träskdrakarna. Deras uppsyn är mycket bister och skräckinjagande och närhelst de rör sig över marken frambringar deras ögonlock ett ljud som av klirrande mässing och ibland går de dristigt ned i havet och tar fiskar". Om Topsell hittat på allt själv eller faktiskt hört historier han trodde på är omöjligt att veta.
Astronomen Carl Sagan vågade sig på ett försök att förklara drakarnas ursprung i sin bok "Dragons of Eden". Han menade att drakarna helt enkelt kunde vara ett medärvt minne från människans tidigaste förfäder, som levde samtidigt som de sista dinosaurierna. Forskare som arbeter med gener menar emellertid att ett sådant avlägset minne borde vara omöjligt. Det skulle betyda att vi än idag skulle kunna minnas de ruskiga reptilmonster som våra näbbdjursliknande förfäder såg.
Författaren Peter Dickinson visar i sin bok "Flight of the Dragons" hur sagans drake åtminstone i teorin kan ha funnits. Dickinsons drake är full med gas som gör dess kropp lätt som en ballong. Vingarna är förlängningar av revbenen och hjälper de glidflygande drakarna att lyfta från marken. "Flyggasen" är resultatet av en kemisk reaktion som kommer av att draken slukar vissa sorters metaller, därav skattsamlandet. Sprutar eld gör de för att de måste, det är helt enkelt ett sätt att reglera gasmängden som drakarna lärt sig använda som ett försvar. Varför finns det då inga skelett kvar efter drakar? De ultralätta drakbenen bryts ned helt som ett resultat av den kemiska gasprocessen i deras kroppar, menar Dickinson.
Men i grunden tycks draken vara ett monster som alltid funnits med oss som en symbol för kraft och fruktan. Varför det ser ut just som det gör kan man bara gissa sig till.
 |
| Bild ur medeltida bestiarium som visar hur elefanten som symboliserar Adam slåss mot draken som står för Djävulen. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)